Vecka 40: Att vara någons inspiration

 Den här veckan diskuterade vi att vara någons inspiration och tittade på den här videon: Stella Young: I'm not your inspiration, thank you very much | TED Talk

Jag kan bara utgå från mina egna erfarenheter.

Jag var nog född hörande. Jag förlorade det mesta av min hörsel innan jag var 22 månader gammal. Jag var född 3 månader för tidigt. Jag hade en hjärntumör vid 16 månaders ålder. I samband med operationen för hjärntumören fick jag hjärnhinneinflammation. Och för att jag fick hjärnhinneinflammation behövde de ge mig gentamicin, ett antibiotika-preparat som kan orsaka hörsel- och/eller synskador. Jag fick bara en omfattande hörselskada.

När jag var liten, så sa alla att jag var så duktig som kunde fungera i samhället som alla andra, fast det var väldigt svårt för mig att uppfatta allt. Man skulle vara duktig. Man skulle lära sig att höra. Därför fick jag inte lära mig svenskt teckenspråk. Jag kunde inte uttrycka mig själv. Jag tycker inte att man ska minimisera funktionshinder. Det gäller att vara rak på sak och acceptera att jag har funktionshinder.

Jag hade inte heller några vuxna förebilder av gravt hörselskadade personer. Jag trodde inte att jag skulle leva så länge. När jag äntligen fick träffa en vuxen döv person som kunde teckenspråk, så blev jag hänförd.

Mitt funktionshinder syns inte. När jag var liten kunde jag liksom lura folk att jag inte alls var döv eftersom mitt hår kunde gömma mina öronproppar och hörapparater. Jag var stolt över att jag kunde dölja mitt funktionshinder. Men vet du vad jag gjorde då? Jag bara låtsade att höra. Jag bara pusslade ihop det knappa informationen jag hade genom att läsa på läpparna och sen skulle jag låtsa förstå fast jag kanske hade uppfattat allt det som sagts helt fel.

När jag blev äldre ville jag bara visa upp mitt funktionshinder. Så jag tyckte om färgglada hörapparater och öronproppar. Hade rosa eller blåa öronproppar och sen hade jag mörkblåa hörapparater men bara genomskinliga öronproppar. Nu har jag bara tråkiga beige med glitter hörapparater och genomskinliga öronproppar. Ingen kan ju se mitt funktionshinder! Men jag vill att folk ser att jag har funktionshinder. Det skulle göra mitt liv lättare.

Jag tycker inte om när folk tror att jag är lite efterbliven eftersom jag inte alltid svarar på tilltal. Jag kan ju inte höra! Det är därför jag inte svarar dig!

Och jag tycker inte om videor där folk är hänföra över att en liten bebis får hörapparater och hör för den första gången. Jag tycker att det är att minimera funktionshindern. Vad är det för fel på att inte höra? Vi är ju som alla andra.

Jag håller med Stella Young att det är inte vi med funktionshinder, det är samhället som säger att vi är funktionshindrade. Vi är begränsade av samhällets föredomar om funktionshinder.